Hallen

Jag lovade en hall uppdatering efter att spikarna togs bort.
Taket är nu påbättrat med vit färg efter att jag tvättat bort fluglort och lite damm. Detta skedde roligt  (läs tragiskt) nog parallellt med att Viktor stod nere i källaren och lagade en vattenläcka då avloppsröret till köket, modell äldre, rostat sönder och läckte ut prima avloppsvatten. Upptäckten kom strax efter att vi kommit hem från färgaffären och köpt inte allt för billig färg till hallen.. Hipp Hipp! Det är aldrig tråkigt att bo i hus... Vi tittade på varann insåg att det måste fixas men hallen också. Viktor kavlade upp ärmarna och bilade upp betongväggen vilket är den komiska delen eftersom att det dammar och vad gjorde jag? Jo som sagt, tvättade och sedan målade tak.. Haha! Men det blev så bra både i källaren och i hallen, grym fästman jag har! (och jag med)

Städsprayen inhandlades på Lagerhaus i fredags och doftar verkligen vår, dessutom ekologisk!

Färg ja, vi har bestämt oss. Merparten av väggarna kommer landa i en beige kulör, för att inte allt ska bli vitt här hemma men det kommer att brytas snyggt med vita foder och lister samt den vita trappen. Färgen är från Alcro och heter "Bjärge". Väggen som vetter mot köket kommer dock att få en annan både textur och kulör då vi valt att måla den i kalkfärg. Kalkfärgen som kommer gå mot grå/blå ger en väldigt effektfull och levande vägg som kommer bryta snyggt mot de framtida mässings detaljerna. Det blåaktiga färgprovet på bilden nedan är inte den färgen men provet ger en liten känsla av hur det beiga kommer reagera mot liknade kulör. Även den färgen i Alcro. Insperationen till färgerna och kombinationerna fick vi från Jotuns nya färger i serien Lady.

Takfärgen är vanlig vit täckfärg från Rusta.

Mamma kommer att ta över den hemnesbyrån från IKEA som vi inte ville ha kvar i hallen så det ritas på lite förslag till alternativ avlastningsbänk/hylla. Nästa steg är att slipa och spackla väggarna, måste ju passa på att damma så mycket jag kan haha!

Att resa sig upp och gå, blicka framåt.

I går ventilerade jag, i dag reflekterade jag och i stunden utvecklas jag. Alla människor har behov att få ventilera sig i går blev det här och jag ansåg att det var behövligt men idag är också en liten "be om ursäkt dag", att lära sig att se det fina och vara glad för det man faktiskt har.

Trots att jag bara ville dra täcket över huvudet i morse så gick jag ändå upp och tog mig till skolan. Deltog i seminariet och hade ett givande möte med en av lärarna. Åkte tåget till Mantorp och mötte upp mamma på City Gross. Vi handlade tillsammans, vilket var väldigt mysigt. Jag handlade allt som behövs till helgens påskfirande och sen åkte vi hem till lilla bakelsen där Viktor satt på kaffet och sedan fikade vi en stund. Mamma åkte och så småningom även Viktor, då han jobbar kväll/natt under dygnet. Pappa kom lite senare och tittade på hallen och kom med lite synpunkter och sen fikade även vi.. stora fika dagen! 

Nu ska jag snart sova men ikväll ska jag sova med tacksamhet i hjärtat och tanken. Familj <3 En sådan gåva! Jag är så tacksam att mina föräldrar är just mina föräldrar, att Viktor faktiskt har valt att leva med mig och skapa ett oss och att det finns lojala och trogna vänner. Håll huvudet högt och fäst blicken på horisonten, det blir lättare att hitta ett fokus då. 

Att skriva i det tysta, ut i cyperspace

Jag är en fighter, på riktigt och i det här inlägget kommer jag vara öppen, öppen ut till cyberspace det tysta men ack så dömande.

Gång på gång så försöker jag att lura mig själv, jag lurar mig själv till att vara någon annan, någon jag inte är. Eller är jag precis den jag är? Pågrund av alla mina bollar så har jag skapat mig en ganska bra vy över väldigt mycket men jag är aldrig bäst, jag kan lite av allt, kommer ihåg det jag vill komma ihåg i från stunder där jag lärt.

Jag är inte blyg, aldrig varit och jag hoppas att jag aldrig kommer blir det heller, jag är rak och är tydlig med mina åsikter när det kommer till ämnen jag behärskar eller situationer där jag anser att jag tycker det krävs. Pågrund av att jag ofta är rätt fram så kan jag framstå som framfusig och på gränsen till arrogant. När någon nånstans pratar om någonting som jag behärskar och framför allt är intresserad av så vill jag gärna lägga mig i och framföra min åsikt om ämnet eller situationen, jag känner mig ju trygg i det och vill vara delaktig. Detta tror jag att personer i min omgivning har problem med för att jag har aldrig blivit framlyft för de åsikter eller tankar jag bidrar med till ämnet. Det blir lite jobbigt, jag kan ju så lite om så mycket, jag intresserar mig om så mycket av olika intressen att jag inte går att placera in i något fack. Inte ens jag kan placera mig i något fack och det borde ju egentligen vara en sjukt positiv egenskap, jag är lite av allt! Men det är det inte.
I dagens samhälle måste du som person kunna placeras i fack för att din omgivning ska tycka om dig och visa uppskattning för dig oavsett om du är "den blyge" "den smarta" "duktiga" osv.. Jag tror ni vet vad jag menar. Jag placerar också folk i fack men jag låter de få vara som de är. Tyvärr har detta gjort mig till en ganska utsatt person då jag ofta slutligen hamnar i facket; "knäpp" "konstig" "annorlunda". Detta borde egentligen ge mig ett sånt sjukt övertag i sociala situationer, jag sticker ut i det kvadratiska samhället som vi lever i och vågar tänka utanför "boxen". Dessvärre har jag pågrund av det blivit allt mer tillbakadragen, jag bryr mig väldigt mycket om vad andra tycker och tänker i jakt på bekräftelse att någon gång så kanske även lilla jag kan göra något rätt och faktiskt våga ta emot det.

Men att vara elak idag är det nya modet, att sätta sig på andra för att själva få känna sig lite bättre hör till vardagen. Att se de som sticker ut och inte följa normen skrämmer slag på en och genom små gester eller pikar så vill man så gärna att de ska rätta sig in i ledet så livet kan återgå till det normala igen. Ett led som jag gång på gång försökt rätta mig i, jag biter mig i tungan "Idag ska jag låta alla andra få prata, idag ska jag inte försöka framföra några åsikter och framförallt inte ha en egen syn på saker." Jag försvinner i periferin, blir som de andra men osynlig  och märker som i denna kväll som så många andra kvällar att; Nu ska jag ge fan i att göra alla andra nöjda! Nu ska jag leva för mig själv och göra det jag gillar och står för. Detta kommer pågå under en period för att slutligen ramla tillbaka; Rätta dig i ledet Ellen, stick inte ut, sluta vet så mycket saker och bara bete dig som vi andra.

Det är kvällar som denna som jag vill ta med mig Viktor, vårt bohag, bryta upp och slå oss ner någon helt annanstans i en förhoppning att få börja om från början. Men jag vet inte om det bara är att fly från problemen? Jag har faktiskt bytt skola två gånger och varit nära på det även i gymnasiet i hopp om att starta om på nytt. Jag har bytt lag i mina idrotter men antagligen försent för att reparera den skadan, då jag ändå tog på mig samma roll vart jag än kom. Det är ju den ända roll jag är bekant med. Jag har öppnat mig för personer som jag trott att jag haft en betydelse för som ändå vänt en ryggen.  Jag är rädd att jag skrämmer iväg personer. Lika rädd är jag nu, att blotta mig i cyberspace...

246 Spikar senare

Hej! Ni kommer ihåg kliet i fixarfingrarna?
Strax efter att senaste blogginlägget skrevs så satte jag på mig ett par handskar och tog tag i det där bruna laminatgolvet och rev ut det! Under den fann jag en plastmatta som var klistrad på en annan plastmatta som var klistrad på en spånskiva som i sin tur var spikad i det fina trägolvet ni ser på bilderna, Hurra! Golvet är superfint, inget lim inget trasigt, nästan inte ens nött! Det ser ut som att det slipades innan spånskivorna spikades fast.


Så nu har vi en hall under renovering, något jag kanske skulle tänkt på att vänta med då vi på lördagkväll ska bjuda hit ett par vänner på middag varav en av dem inte sätt hur det ser ut hos oss tidigare.. Så välkommen hem till oss, här möts du av en hall utan golv och lister.. hehe. Men det kommer blir så fint sen! Vi satt och spånade lite i trappen i går jag och Viktor, det är så vi brukar göra för att komma på hur vi vill göra. Att sätta sig ned på randomplats, där man inte brukar sitta i vanliga fall och bara titta på ett skal och försöka förklara för varandra att "så här vill jag ha det" eller "Jag tänker mig något i den här stilen, hur tänker du?". Sen söks det runt på pinterest och nu har vi en ungefärlig bild hur vi vill göra, vilket jag presenterar lite närmare.

Visst hittade jag en riktig skatt där under!

"Ska vi plocka spikar ur mitt hallgolv, du och jag, trallala.."

Idag blev det att gå loss med kofoten, bära ut de tunga skräpmattorna och.. Plocka bort 246 spik. Japp, det va inte snåla på 50 talet! Kockan sprang iväg då jag befann mig i spikplockarmode så jag fick snabbt tvätta av mig och byta kläder för att åka in med blåduvan (min fina lilla Nissan Micra) till Linköping för att möta upp en fin vän på mitt favoritfik nummer ett i Linköping, Babettes Kafferi och Bageri. Men en ordentlig presentation kommer även den senare. Vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord, så mysigt!

En, liten glimt kan jag ge er. Här är deras cupcake med egen lemoncurd och mascarpone på toppen.. mumma!

Efteråt begav jag mig för att köpa lite påskris och annat nyttigt till hemmet innan jag och blå duvan åkte till gymmet för att sedan landa här i soffan i vardagsrummet. Ikväll blir det kebab och en kopp kaffe eller två hos fina vänner. Andas ut, det är FREDAG.

Det kliar i fixarfingrarna

Solen har fortfarande inte gått i moln, och det spritter fortfarande i kroppen och kliar i fixarfingrarna.

först kaffe.. 

I söndags hade vi en lätt städdag här hemma men en av sysslorna var jag tvungen att vänta med. Tanken var att jag skulle planera om alla mina växter jag har inomhus men då jorden legat ute i garaget i lite minusgrader så hade den såklart frusit..  Jag slängde den framför kamin och där fick den vara parkerad tills i går eftermiddag. När jag kom hem från gårdagens studiebesök på Fenomenmagasinet i gamla Linköping (ni vet där pappa var och fixade de grymma kopplingarna till min aktivitet på praktiken) så kavlade jag upp ärmarna och gjorde om köksbordet till planteringsbord.  Elefantöronen och ormbuken fick en större kruka. De andra växterna fick lite ny jord och lite växtnäring, så mysigt att planera!




På kvällen blev det ett intervallpass och efter det kom Viktor hem med latmanna mat från Max. Standardvalet just ju är oumph med minimorötter, mumma!

Dagen idag har tillbringats i Norrköping på förmiddagen med grupplanering inför utomhuspresentationen i nästa vecka. Sen hemfärd och idag lyckades jag över mina förväntningar med omeletten till lunch vilket gjorde att den fick agera fotomodell då ljuset faller så fint i köket just nu. Fixarfingarna fortsatte klia och sötsuget föll på så ställde mig och gjorde dadlarbollar efter. Dadlarbollar är perfekt om man vill dämpa sötsuget eller få något gott till kaffet(recept under bilden).

Älskar våra fanettstolar, 12,50 kr/st på loppis, snacka om fynd!

10 Dadlar, 1 Msk Kokosfett, 1 1/2 dl Havregryn, 2 Msk Kaffe, 3 Msk Kakao. Mixa, rulla i kokos. Supersmidigt!

I övrigt så har vi börjat planera hallrenoveringen, inte alls för att det kliar i fixarfingarna..haha! Jag har sådana stora problem med de golvet som ligger i hallen just nu som återfinns på övervåningen, vi hade det även i köket innan. Det ska väck och fram ska trägolvet som ska behandlas och få samma utseende som köksgolvet för att skapa en helhet. Vi kommer även att lägga klinker i entrén för avskärmning mellan "här kan jag stå med skor" och "här ska jag nog inte stå med skor". Färgtonerna kommer påminna om de som finns nu men tapeten ska väck och istället ska vi måla med färg som påminner om kalkfärg och är matt. Så på veckans to do list så är det att riva hallgolv och skriva reflektionsuppgift mellan varven, kommer lägga upp lite färgförslag och inspiration i framtiden. 

Ikväll är det äntligen dags för 3D-pass med, Jippie! 

Med sol i sinnet..

hej alla glada positiva människor!

Det känns som om att våren börjar göra sig påmind, trots den bitande kylan så upplevs ändå solen varm och det känns som om att i värmen och ljuset så kommer vårkänslorna. Jag märker att energin kommer tillbaka, lusten att ta tag i livet, planera. Jag gillar det här starkt!

Vi tog tillvara på solen helt rätt den här helgen vill jag nog våga påstå. Lördagen spenderas inte bara på jobbet utan innan dess så åkte Viktor och jag till ett av mina absoluta favorit kaféer. "Boställets vedugnsbageri", det ligger på lagom avstånd på en mysig gård där man valt göra om den gamla ladugårdsdelen till fik. Här möts man av doften av kanelbulle och härliga surdegslimpor. Jag måste erkänna efter att ha spenderat en hel sommar på ett surdegsbageri så har man vissa krav... Haha! men dessa uppfyller Bostället. Det som jag gillar stark med det här fiket är hur man valt inreda, kopparna är omaka och likaså assietterna. Möblemanget är äldre stolar och bord, även de omaka och mycket av inredningen från ladugårdstiden är kvar. Detta gör att iallafall jag ovetande väljer plats efter möbler. Vi lade också märke till att man byggt om och byggt till café delen, där det var stora fönster med härligt ljusinsläpp vilket förhöjde vårkänslorna.

Virrvarv med kanelbulle och blåbärscheesecake 

Vi slog oss ned vid ett bord med Perstorps Virrvarrvskiva och stolar med "fanettstil". Jag förstår verkligen inte varför det nästan bara är vi svenskar som har en fika tradition!? Jag är uppfödd på fika. Alltid en termos kaffe och en termos med tevatten tillsammans med saftflaskan,kex, bullar och kakor. Varje utflykt fanns fikakorgen med. Fikat är inte bara gott utan det ger ett tillfälle till att få prata med sina nära och kära. Fikat för mig är också något som jag unnar mig när det kommer till kosten vilket jag tycker att alla borde göra.

Var nära på att smuggla med mig den fina koppen hem.. och nej, jag äter inte bulle med sked.

När ni ändå är här, köp med er ägg hem och ta tillvara på solen så ses vi snart igen!

En behövlig paus och önskan om en bättre självinsikt

Söndagkväll i soffan efter en ganska intensiv helg. Viktor och jag unnade oss en biokväll i fredags, "tårtgeneralen" som hade premiär i veckan. En mycket speciell film men helt klart sevärd.

Efter bion så åkte vi förbi verkstaden och satte batteriet på rallybilden på laddning då planeringen på lördagen var att åka ut och träna på någon lämplig is i trakterna. Efter lite strul med biltransporten och en stunds rekande efter isar så kom vi slutligen ut på en. Viktor körde upp lite spår då det stod en 40 cm snö på sjön vilket resulterade i att vi satte oss ganska rejält nästan omgående så det var bara att börja gräva och försöka komma loss. En halvtimme senare kunde vi köra vidare och jag satte mig bakom ratten på bilen för första gången på 1 1/2 år. Viktor guidade mig runt och jag försökte hitta ett flow i åkningen.

Något flow ansåg iallafall jag inte uppstod,
jag har nått en återvändsgränd i min bilåkande. När man kör bil på sladd är det viktigaste att hålla en jämn gas och tydliga rattrörelser,
"the big nono" är att bromsa när bilen slutligen "kommer upp". Så där åkte jag runt på isen och fjuttade på gasen trots att Viktor gång på gång bad mig att hålla en jämn gas och att våga. Att våga är något som jag önskar att jag gjorde mera, anledningen till att jag står still i utvecklingen är att jag aldrig vågar pusha mig över min gräns, trygghetszon. Jag vet vad jag ska och måste göra men jag gör det inte. Efter ett antal varv så satte även jag mig i vallen, anledningen? Jag bromsade..

När jag gör någonting fel så blir jag rasande, jag har en osynlig press på mig som orsakas av mig själv. Jag tror så mycket om vad andra tänker och tycker och det framförallt när det kommer till rallyt. Viktor har varit ett enormt stort stöd men han anser vilket jag också tycker är bra, att rallyt är något som jag sköter själv (körning, sponsor, klubben osv). Han är min sambo, mekaniker och chaufför. Pappa anser detsamma men han har också mycket med sina egna bilar och tävlingar. Vad vill jag säga med det? Jo att det är svårt att komma från ingenstans och börja köra rally vid 20 års ålder. Precis som många andra sporter men framför allt i motorsporten har jag märkt att familjen är allt. Många har en pappa eller mamma som tidigare varit aktiva och är involverade i klubbverksamheten vilket underlättar när det ska börja köras då många redan vet vem man är eller rentutav är uppvuxna i motorsportvärlden. Att få tips och trix blir lättare men också att känna en tillhörighet, vilket är en stor del i att lära sig något nytt. Att få stöd från andra som inte är ens familj. Detta gör det svårt att komma utifrån och vara ny, försöka lära sig, veta vilka papper som ska sitta vart i fordonspärmen. Veta hur den personliga utrustningen ska sitta och att veta vilka man ska prata med om man behöver hjälp och vilka man ska undvika att prata med (det finns rötägg överallt).

Efter att bilen lastades så åkte vi hemåt på vägen så fattades ett beslut. Jag kommer att sälja rallybilen. Glädjen i att köra är borta. Jag hade en förhoppning om att om jag inte kört på ett tag så skulle lusten komma tillbaka och "kraven" försvinna men där hade jag fel. Innan försäljning så ska bilen göras iordning för besiktning och alla papperna vara i sin ordning men sen är det dags att ta ett avsked.

Beslutet är något som jag och Viktor kommit fram till tillsammans vilket jag tycker känns väldigt bra och något vi pratat om väldigt mycket.  Viktor betyder allt för mig och hans stöttning betyder allt för mig! Sen finns det ingenting som säger att vi inte kan börja igen senare i livet, rallysporten har inget bäst före datum. Ev kan det bli aktuellt med folkrace, inte fullt lika prestigefylld sport och definitivt billigare men det fort framtiden avslöja.

Lördagskvällen spenderades på jobbet på konserthuset i Linköping och när jag kom hem hade Viktor köpt blommor och dukat upp med kallskuret, ost och vin. Han vet verkligen vad jag behöver.

My everything in this world.
(Charmig bild va, haha)

// Ellen

Att få öva i praktiken

Hej fina ni!

Jag hoppas att alla kvinnor sträckt lite extra på sig idag och känt er lite extra viktiga!

Det verkar som att vi får vänta på på våren lite till, vintern håller fortfarande ett järngrepp om Östgötaslätten. Precis nyss så såg jag två skotrar åka förbi på åkern utanför fönstret, en lite ovanlig syn fick gnugga mig några gånger i ögonen innan jag fattade vad det var jag såg haha! Men vintern bjuder också på häftiga naturfenomen, det här utspelade sig härrom dagen ⇩.

   

Den här veckan så började ytterligare en praktikperiod i skolan och jag har turen att få vara på en förskola här där jag bor. Jag trivs jättebra vilket känns väldigt skönt eftersom att jag har bytt praktikplats några gånger pga att jag inte känt mig prioriterad som student och saknat det stödet som jag då behöver för att växa in i min roll som framtida förskollärare. Temat vi har den här perioden är Naturkunskap och teknik vilket innebär att jag ska hålla i aktiviteter som speglar de målen som finns i  våran läroplan. Är du mer intresserad av vad en förskollärare har för roll i sitt arbetslag och ska försöka uppfylla kan du klicka in här. Aktiviteten som jag genomförde idag med 4-5 åringarna handlade om Jupiter och Jupiters storm. Jag jobbade med begreppen hypotes, observation och slutsats och skapade tillsammans med barnen en egen storm med hjälp av petflaskor och en specialgjord koppling. färgen kommer i från karamellfärg och för att få med effekten av virveln så tillsatte vi glitter. Men det höll på att bli pannkaka av allting.

I går kväll åkte jag hem till mamma o pappa för att hämta petflaskor och hänga lite då Viktor jobbar natt nu två nätter men tror ni att de hade några flaskor? Nej, det hade precis pantat.. Pappa hade å andra sidan räddat mig lite på en annan front då jag ringt till honom på morgonen och frågat om han hade vägarna förbi fenomenmagasinet i gamla Linköping under dagen, det hade han inte.

Anledningen var att på fenomenmagasinet så finns det kopplingar som sätts mellan flaskorna för att få den bästa virveln (se bild), de kostar bara 10 kr st. Jag planerade min aktivitet utan kopplingarna men när jag kom hem till mamma o pappa så fanns där två stycken, han hade svängt förbi iallafall. Världens bästa pappa!
Men fortfarande inga petflaskor.. Det slutade med att jag svängde förbi ett par goda vänner klockan halv elva på kvällen som blev räddare i nöden och kunde offra några flaskor (TACK!). Hur gick det då? - Barnen tyckte det va väldigt spännande och min handledare var nöjd, phu!
Va väldigt nervös innan och hon spelade in allting som vi tittade på efter, inte det roligaste att titta/lyssna på sig själv.. haha!






Gick ifrån lite tidigare för att åka till arbetsterapien på eftermiddagen och visa upp lillfingret. Jag fick en ny skena och lite extra tejp. Hon va inte helt nöjd men jag ska bara fortsätta träna, så det är bara att göra det och hoppas det blir bra i slutändan. Nu är det dags att nanna kudden, trött har jag varit den här veckan barn har mycket energi.. men jag lovar ..jag har tränat!